27/7. Bruce Springsteen skapar magi

Knappt en månad efter att Madonna ställde sig på Ullevis scen och blev mottagen skeptiskt av publiken, trots briljanta scennummer, så står nu Bruce på samma scen, men får ett helt annat resultat. För Bruce är en stadium-artist, hans låtar är direkta och han är direkt mot publiken. Här finns inga storslagna specialeffekter eller dansnummer, vilket gör så att Bruce får kontakt med hela publiken istället för den skaran som står precis framför honom.

Att Bruce älskar Sverige och att Sverige älskar Bruce märker man på direkten. Redan när Bruce kommer in så ställer sig alla upp och sjunger med till "Promised Land", och svenskarna är tålmodiga och gör praktiskt taget samma sak i fyra timmar. Hurrar, sjunger med och dansar. Showen når sitt klimax under extranumrena som "Born to Run" och "Twist and Shout" ("Born To Run" var helt magiskt). Att han är över 60 år nu märks det ingenting av om man skådar hans fysik och närvaro, men man märker det desto mer på publiken och att vissa av huvudaktens låtar är en aning sega. Där man kan nämna "Shackled & Dawn" som är en rätt så bedrövlig låt, som ändå lyckas få igång publiken.

Det enda klagomålet man kan ställa är att konserten i mitten blir seg och låtarna flyter samman med varandra. Men öppningen och avslutningen är att dö för.

Betyg - 4/5
Bäst - Born to Run och Drive All Night (som förövrigt bjöd på kvällens vackraste stund då tusentals Iphone-lampor lyste upp ett mörkt Ullevi).

The Dark Knight Rises

Allt gällande detta event har varit för mycket för att vara sant. Så fort det tillkännagavs att det skulle bli en uppföljare till The Dark Knight så har förväntningarna varit stora. Castingrykten etc. har gått hett omkring och väl vid filmens premiär har det rådit kaos. Först och främst så fick Rotten Tomatoes stänga ned sin kommentarsfunktion då alldeles för många dödshot etc. mot kritiker som inte var överdrivet förtjust i filmen. Sen hände det fruktansvärda under smygpremiären i Aurora, Colorado då en man gick in och sköt till döds över tio personer.

Men nu när man ser filmen så undrar man sig, övervinner filmen hajpen? Svar: Både ja och nej.
Filmen lyckas hålla oss alla underhållna och ryckas med i filmen, men samtidigt känns detta inte som ett avslut, speciellt inte när man sett slutet. Som vanligt är filmen dock bra gjord och ensemblen är nog den starkaste hittils i Nolans-trilogi (även om inget slår Ledgers jokern). Hathaway är till och med bättre än förväntat som Catwoman.

Däremot så finns det alldeles för mycket som är oklart i filmen. Filmen lider lite av ett 24-komplex. Man vill ha med så många plots, sideplots och så vidare när filmens handling i själva verket utspelar sig under en rätt så kort tid vilket gör så att många saker känns rätt så overkligt.

Betyg: 3.5/5

LOL

Ja, vad ska man säga. LOL är en film som helt inriktar sig på tjejer mellan 11-14 år och dumförklarar praktiskt taget alla flickor i den åldern. Man tror man kan sälja in massa klyschor, och dåligt manus plus lite moralsnack om att även fastän vi alla är i olika åldrar så är problem detsamma. Dock så har filmen ibland ljusa punkter. Som till exempel Ashley Hinshaw som spelar Lolas bästa vän Emily. Hon bidrar med filmens kanske enda skratt. Demi Moore lyckas bara i stunder som återspeglar screwball comedies men misslyckas totalt att agera i stunder som kan anses vara mer "normala". Annars är resten av skådespeleriet fruktansvärt (speciellt Miley)

Dock så bjuder Parisresan på lite skratt, även fastän användandet av en person med downs som ett tillfälle att publiken skratta är osmakligt.

Betyg: 1/5

Utöya.

För ett år sedan nu skedde det där fruktansvärda som man aldrig trodde skulle kunna hände. För ett år sedan skakades Skandinavien av kanske den största tragedin vi varit med om. En man, Anders Breivik, bestämmer sig för att åka till ön Utöya i Norge, där det under tiden pågår ett möte för Norges svar på SSU, och han mördar 69 personer, många av dem unga. Innan detta hade han satt ut en bomb i Oslo för att distrahera folk.

 Nu har det gått ett år. Tanken på det ger mig fortfarande rysningar. För man kan ju relatera. Det där hade lika gärna kunnat varit något som hänt i Sverige. Det kunde varit jag, min familj eller mina väner. Man kände att det säkra Skandinavien inte längre var så säkert.

 Men nu ett år efter måste man fokusera på att titta framåt, hålla i varandras händer, och le. Vi måste fortsätta gilla olika och vi måste fortsätta att acceptera andra. Måste sprida glädjen emellan varandra! 

Därför postar jag nu denna låt till minne av de döda i Oslo och dess familj. Låten har sedan den släpptes blivit ett anthem i Norge pga. just Utöya och rättegångarna mot Anders Breivik.

Lana Del Rey - Summertime Sadness

Hon gör det igen! En av årets hetaste nykomlingar har sedan Video Games släppt mer eller mindre perfekta musikvideos till sina singlar, där höjdpunkten kan nämnas är National Anthem. Men om man trodde Lana skulle sluta spotta ut stilrena och artistiska videos efter höjdpunkten, så har man fel. Till hennes nya singel har hon valt att behålla vintage-filtret på och hon har nog aldrig sett bättre ut. För mig har Lana lyckats skapa samma hype inför sina musikvideos så som Lady GaGa gjorde under The Fame Monster-eran då alla hennes musikvideos var nya, episka och uppfriskande.

Det skadar ju inte att låten är bra heller.

No Doubt - Settle Down

No Doubt var under 90-talet ett av de största nya banden med hits som "Just A Girl" och "Don't Speak". Under 00-talet valde No Doubt att lägga sitt band på is medans frontsångerskan Gwen Stefani gick från skapunkprinsessa till pop diva. Nu är No Doubt tillbaka med alla medlemmarna, ser likadana ut som när det begav sig senast, och låten gör ingen besviken. Bandet har alltid lyckats hålla hög klass på sina singlar och gör det än idag. Detta är pop som allra fräschat år 2012. Det är typisk No Doubt men lite mer pop än vad det brukar. På sex minuter hinner man med båda Dancehall och skapunk influenser medans låten alltid har sina poprötter kvar. Briljant!