Utöya.

För ett år sedan nu skedde det där fruktansvärda som man aldrig trodde skulle kunna hände. För ett år sedan skakades Skandinavien av kanske den största tragedin vi varit med om. En man, Anders Breivik, bestämmer sig för att åka till ön Utöya i Norge, där det under tiden pågår ett möte för Norges svar på SSU, och han mördar 69 personer, många av dem unga. Innan detta hade han satt ut en bomb i Oslo för att distrahera folk.

 Nu har det gått ett år. Tanken på det ger mig fortfarande rysningar. För man kan ju relatera. Det där hade lika gärna kunnat varit något som hänt i Sverige. Det kunde varit jag, min familj eller mina väner. Man kände att det säkra Skandinavien inte längre var så säkert.

 Men nu ett år efter måste man fokusera på att titta framåt, hålla i varandras händer, och le. Vi måste fortsätta gilla olika och vi måste fortsätta att acceptera andra. Måste sprida glädjen emellan varandra! 

Därför postar jag nu denna låt till minne av de döda i Oslo och dess familj. Låten har sedan den släpptes blivit ett anthem i Norge pga. just Utöya och rättegångarna mot Anders Breivik.